Lilla Beckomberga

Efter att ha fått kväljningar typ 20 gånger i och med läsningen av Hummelhonung fick det räcka med pluggande för dagen, jag har i alla fall läst det som är till i morgon, så jag bestämde mig för att åka till min syster och överlämna presenter från Liverpool. Väl där insåg jag återigen att man besöker ett mentalinstitut varje gång man hälsar på. Jag har därför bestämt mig för att kalla deras lägenhet för Lilla Beckomberga. Där hade man inte tagit sina mediciner som sig bör så det var ett herrans liv. Men i vanlig ordning en mycket trevligt eftermiddag med dem.

Jag vill ha semester!

En bra dag...

och den här gången var det inte bara för att jag kände mig snygg.
Planen var ju att plugga hela dagen, men så ringde Ville och frågade om jag hade lust att dricka öl med honom. Först sa jag att jag var väldigt upptagen när han ringde för jag trodde att han skulle föreslå träning, men när jag insåg att så inte var fallet bangade jag inte. Det var kul att träffa honom, har inte sett honom sen i juni. Jag råkade sno hans sjal också.. det var inte meningen och han ska få tillbaka den, om han saknar den vill säga.. Hanna dök också upp, det var som vanligt.

Sen gick jag och Hanna ut och käkade indiskt. Paltkoma inträffade så vi åkte hem var och en till sitt och bangade utgång med V. Nu ligger jag i min säng och ska sova!

Utekväll

Det blev en bra kväll! Jag och Hanna fick sjunga 2 låtar var. Nu är jag hemma. Hanna skulle vidare med sin kusin och sällskap plus ett gäng vi träffade bestående av ett nyförlovat lesbiskt par och deras 2 vänner. Jag orkade inte mer, det har varit en hård vecka! Måste läsa Hummelhonung imorrn, något jag inte ser så mycket fram emot. Men framförallt ska jag försöka ta en välbehövlig sovmorgon!
God natt på er!

Och just det: Tack Tessa för komplimangen!
Jobbigt Po att du inte känner dig het! Men det kommer dagar för det också, man kan inte vara på topp jämt!

Jag har en bra dag.

Dagen är bra. Jag känner mig snygg, det går bra på jobbet, jag hoppas att det kan gå bra i skolan och i kväll ska jag träffa Hanna och det brukar ju oftast vara skoj. Men det som mest gör detta till en bra dag är alltså att jag känner mig snygg. Tyckte bara att ni skulle få veta det!

Vad är det med den här arbetsplatsen som får alla att vissla konstant? Till och med jag har börjat nu, när jag går omkring i korridorerna, sitter i buren eller har rast. Det är en sjukdom ska ni veta.

Jag har lugnat mig lite sen i går också. Jag tog inte nyheten som en man utan som en sill (det är ett nytt uttrycck jag försöker etablera). Men nu är jag något lugnare. Papps sa til mig att inte tänka så mycket på det utan koncentrera mig på skolan i stället, så jag ska försöka göra så.

Nu ska jag jobba i 4 och en halv timma och sen bär det av till universitetet, och det är en historia i egen viktklass..

Det var väl då själva fan!

Nu är allt upp-och-ner-vända-världen.. Fick just ett samtal från min farbror. Han talade om för mig att han måste börja jobba på måndag. Till saken hör då att han varit sjukskriven i 4 år och jag bor i hans lägenhet för att han bor på landet. Förstår ni vad det innebär att han måste börja jobba igen? Om inte så ska jag tala om det. Det betyder att jag inte kan bo här längre, och det betyder att jag måste flytta tillbaka till björknäs, vilket inte är fel, men det är jävligt nice att ha sitt eget, eller hur?! Det tycker nog Hans också..

Jag som ändå hade en bra dag. Jag hade till och med lyckats skaffa mig lite motivation att plugga. Allt försvann när jag svarade i telefon. Jag skulle inte svarat..

Dagens låt

I'm losing you - John Lennon

Det är dags för Lennon helt enkelt!

Pannkaka och beatles

Det luktar pannkaka på hela bottenplanet i huset. Lotta står i köker och steker för brinnande livet. Jag är glad att jag får sitta i buren i stället, det är rätt jobbigt att steka 200 pannkakor.. Men det blir gott att äta sen. Men jag ska ta det lugnt. Jag har ju sagt ju att jag ska skärpa mig med maten och börja följa viktväktarna igen efter Liverpool och nu har jag ju kommit hem (tyvärr).

Jag vill fortfarande vara där och springa runt på spelningar och lyssna på bra musik. Jag och mamma var på 30 spelningar på 5 dagar. Det var flängigt men så förbannat roligt! Jag ska lägga upp lite bilder från resan, men det får bli när jag är hemma och sitter vid min dator.

Jag fortsätter lyssna på beatles, harrison och lennon på youtube här på jobbet. Alex kom inte på vad han skulle kalla mitt beatlesintresse. Jag talade om för honom att ordet han letade efter var nörd. Han var beredd att hålla med.

En ny dag

Sitter på jobbet igen.. Vaknade kl. 5 i morse, opepp (!) och kunde inte somna om. Låg och funderade på Mörkrets hjärta och hur ogärna jag vill läsa fanskapet, men den måste vara utläst i morrn, så det är väl bara att göra ett ryck.

Jag undrar i mitt stilla sinne om jag kommer att ha en dålig dag i dag. Det återstår att se.

Förhoppningsvis händer det något jag kan blogga om!

Och angående den "nya" smaklöken (broccolilöken), jag fattar väl också att vi haft den hela tiden, men det jag inte förstår är varför det blir en grej av att man har hittat var den är placerad. Är det verkligen någon som kommer att bry sig??

Dagens låt

Run of the mill - George Harrison
Har säkert hört den 40 gånger i dag, jag tröttnar aldrig! Mina kollegor kan jag dock inte tala för..

Så här verkar det alltså fungera.

Bilder

Ok, jag ska bli bättre på bilder, men jag är ju ny på det här. Jag kanske ska ta och sticka en blid på umami.. Will that make you happy??

Umami

Jag googlade umami, men är fortfarande inte säker på vad det är vi känner för smak med den löken. Enligt Wikipedia så har människan mellan 5000 och 10 000 smaklökar och dessa gör att vi kan känna de grundsmaker som smaksinnet är känsligt för. Dessa är alltså sött, surt, salt, beskt och så denna umami.. Vad är umami för smak? Det låter som något man känner smaken av hummus, bönor och sån skit med. Ni vet, mat som är sträv och har en obehaglig konsistens..

Jag finner det fortfarande intressant att man kan upptäcka en ny smaklök.. framförallt en som känner smaken av broccoli. Jag vill ju fortfarande hävda att jag alltid har känt smaken av broccoli, men jag kan ha fel.. Jag är inte vetenskapsman.

Nu: tillbaka till jobbet..

Så där ja..

då är det väl bara att sätta igång med bloggandet. Ni som känner mig vet att mina funderingar ibland övergår folks förstånd (inte minst mitt eget) och att dessa funderingar även kan verka undermåliga för en person med mitt intellekt, (ja, den här bloggen kan komma att handla om min förmåga att överdriva mig själv). Hur som helst, jag hoppas att den kan underhålla någon! Jag har funderat på det ett tag, det här med att blogga, och efter ett traditionsenligt tisdagsfika igår så är det alltså dags. Men nu måste jag jobba lite, men dessa lugna dagar kan komma att betyda ett par blogginlägg.
Sill